Om Ewa J Sundberg

Sagan om Hon Som Inte Kunde





Det var en gång en liten lockig flicka. Hon var pigg och glad och full av roliga upptåg, så som barn är mest.

 

 Flickans pappa var en  ung konstnär med en dröm: att kunna försörja sin familj med sina riktigt vackra tavlor.

 

Pappan hade en annan dröm också: att hans dotter, som ärvt hans talang och intresse för färg, penslar och pennor..skulle bli en stor och berömd konstnärinna.

 

Så: han uppmuntrade sin lilla. Redan när hon ritade sina första krumelurer och han var mäkta stolt! ”Hon är begåvad, verkligt begåvad”...sa den Stolte Fadern...och folk log och nickade instämmande...jojo...vad ska de bli av den tösen!

 

Hon ritade och målade med sina kritor så fort hon hade en ledig stund. I  skolan blev hon ”berömd”  och tillhörde dem som vann teckningstävlingar .

Hon fick ställa ut sina teckningar.

Hon var glad! Stolt!

 

Pappan, som var en ”riktig” konstnär...en mycket duktig sådan, målade föreställande motiv från naturen med nära nog fotografisk likhet och hans ljusa ateljé doftade av terpentin och linolja.

 

Han sa: du har terpentin i blodet, Dotter! Nu vill jag göra dej till en duktig och berömd konstnär. Nu ska jag lära dej allt jag kan!

 

Sagt och gjort..han spände upp linneduk på en ram, och sen invigde han den Stjärnögda i oljefärgernas magiska värld.

Hon fick äntligen måla sin första egna ”riktiga” tavla. Hon stod där med palett i ena handen, pensel i den andra och hon njöt av att klämma ut de krämiga färgerna i små fetblanka korvar på den rena paletten…hennes nya, alldeles egna, palett.


Ett motiv växte fram..ett romantiskt och färgstarkt  fantasiporträtt av en mörkhyad kvinna från Hawaii, svart hår, mörka ögon, blomsterkrans kring halsen.

 

Under de följande åren studerade flickan allt som en konstnär bör kunna. Hon lärde sig att teckna efter konstens alla regler...färglära..komposition..perspektiv..kroki…

 

 

Hon studerade och målade ...målade och studerade.

 

Och den stolte pappan stod ofta bakom och talade om hur hon skulle korrigera för att hennes bilder skulle bli helt perfekta.

 

Den lydiga flickan korrigerade och korrigerade. 


I hennes inre byggdes en stark olust upp...hon ville inte blir rättad jämt och ständigt utan måla så SITT sätt. 

Men hon var en väluppfostrad människa och hon hade lärt sig att Mannen har rätt...och hennes far var ju både man och kunnig i konstens alla labyrinter.

 

En dag ville den unga damen inte måla fler tavlor med föreställande motiv, det var ju ändå inte bra nog, alltid var det något som hon behövde förbättra.

Så, en vacker dag  producerade hon en trevlig fantasibild i stället! Den bestod enbart starka färger och hade inget tydligt motiv alls.  I bilden såg hon sin själs längtan om frihet.

 

Pappan sa: "sån där modern konst är bara skräp! Det är ett påfund av den onde själv!"

 

Flickan hade hett temperament och kunde inte längre behärska sina känslor. Hon skrek och grät och sa  att hon aldrig, aldrig mer skulle måla.

 

Hon avslutade sina studier, gjorde sina uppgifter. Men hon kunde inte måla en enda tavla mer.

 

Den unga kvinnan växte upp, gifte sig, skaffade barn, en stor umgängeskrets, villa och bil.

 

Hon levde i en skyddad miljö, en miljö som hon kände väl. Hon var sedan födseln medlem i en mycket sträng religiös sekt där hon lärt sig att få dåligt självförtroende...för där…i den församlingen...där var ingen någonsin ”bra” nog! Det fanns alltid ett dåligt samvete som gjorde sig påmint.

 

Hon blev en framgångsrik företagare med många anställda.

 

Hon blev en vis kvinna och hon lärde sig mycket om livet och människorna. Hon var inte tillfreds med sitt liv...och minst av allt: med sig själv.

 

I hennes själ brann det en längtan. Hon VILLE måla.

 

Hon gjorde det inte, kunde inte.

 

Den kloka och älskade Modern blev sjuk och de förde under denna tid en mängd djupa och viktiga samtal...de låg på den breda dubbelsängen och samtalade, så som endast en mor och dotter i djupaste samförstånd kan tala.

 

Modern sa: "Dotter, försök att alltid följa ditt hjärtas röst. Lär dig att leva DITT liv, för endast du kan leva det. Låt ingen bestämma över dina val."

 

 

En tid därefter låg pappan på sitt yttersta. Han gjorde räkenskap över sitt liv.

Konstnärspappan och den nu mogna dottern samtalade om livet under flera månader när han låg i sin säng, allt magrare och klokare för varje dag.

 

Pappan sa: "Sätt dig här hos mig på kanten, Dotter min, jag vill tala med dig."

 

Dottern flyttade från sin stol och satte sig på sängens hårda kant och pappan tog hennes mjuka hantverkarhand (han brukade säga så om hennes händer).

 

”Klimpen, det finns två saker jag djupt ångrar i mitt liv” sa han.


 ” Jag ångrar att jag förbjöd dig att dansa, för jag vet hur du älskar det… och…jag vet hur ont jag gjorde dig när jag nekade dig att acceptera inbjudan till Konstfackskolan i Göteborg”

 

(I ung ålder hade flickan blivit antagen som elev på Konstfackskolan men det var 20 mil bort och pappan vägrade låta sin dotter bo så långt borta och med ”o-kristna” människor, det skulle bli allt för ”dåligt” umgänge, menade han)

 

Fadern frågade: ”Kan du förlåta mig, Dotter?”

 

”Nej” svarade dottern. Hon grät.



Flickan var sen länge en medelålders kvinna...hennes längtan att måla fanns kvar.


Men hon kunde inte.

 

Hon var ändå inte bra nog, så det var ingen idé. Hon skulle ändå inte duga.

 

Efter 37 år lämnade hon sin make och sitt liv i den förtryckande miljö hon levt i hela sitt liv. Det enda hon kände till. Hennes ”vänner” lämnade henne. Hon var ju en svikare.

 

Den dagen hon flyttade till sitt första egna hem var en av de lyckligaste i hennes liv. Hon visste att hon just beträtt vägen till sitt eget liv…till sin egen frihet.

 

Hon ville måla. På sitt sätt

 

Men hon kunde inte.

 

När kvinnan, som fortfarande var en flicka inuti, hade levt i sex decennier, mötte hon en ljus, vacker och klok Helena som sa:

 

” Om du lär dig att måla enligt de Vediska principerna så befriar du din kreativitet, du lär dig att släppa taget och låta din själ och din känsla bestämma helt”

 

Flick-kvinnan ville lära sig denna magi! Hon ville verkligen bli fri. Hon ville måla!

 

Redan efter första kursdagen kände hon GLÄDJE och en viss befrielse.

Hon sneglade på de andra kursdeltagarna och jämförde sina alster med de ”duktiga” och

hennes känsla sjönk omedelbart.

 

Hon berättade hur hon kände för Helena, som sa: Men Kvinna! De är ju här för att de vill SLUTA vara så perfekta! Du kan ju kika på dem som målar ”fult” också!

 

Kvinnan såg att många deltagare målade förskräckliga bilder...hon log...hennes själ log...hon förstod!

 

Man kunde måla ”fult” och ändå vara ”bra nog”

 

Sen den dagen målade kvinnan allt oftare. Men hon visade inte sina bilder för någon mer än sin nyblivne älskade make.

 

Som uppmuntrade henne.

 

Hon vågade inte visa. Hon var ju inte bra, hon kunde inte. 


Inte bra nog, tänk om folk hånar mig? Tänk om jag gjort fel i mina bilder?


  Men den nu, mogna och modiga kvinnan var också nyfiken!

 

Så en dag  tog hon mod till sig och visade hon alla sina bilder på facebook och berättade där sin historia.


Hon fick så mycket gillande och mail och kommentarer (100-tals) att hon blev alldeles överraskad!


Hon blev så förvånad. Så många som tyckte om och älskade hennes alster. Så många som blev på skönt humör av att  ta del av de känslor hon målat på sina dukar. Så många som njöt av att de fick igång sin fantasi och gick på upptäcktsfärd i hennes tavlor.

 

Hon nöp sig i armen när människor började köpa hennes konst.


I dag målar den unga flickan sin känsla rakt in i duken och hon känner lycka varenda gång.

 

Snipp snapp snut, nu är sagan slut!





 


Den lilla som först kunde "allt"...föddes strax efter andra världskriget, Paulas och Arvids lilla Kärleksbarn.

Senaste kommentarer

26.05 | 15:39

Hej E V!
Så mysigt att du är intresserad!
Välkommen att meddela din e-adress så får du fortlöpande info den vägen.
Goa hälsningar!
Ewa

...
26.05 | 15:37

Hej, Hanna!
Ännu inte bestämt, men troligen hösten.
Välk att meddela din e-adress så får du fortlöpande info den vägen.
Ewa

...
26.05 | 15:23

Hej, Jag är intresserad av introduktionskurs till Vedic art. När finns nästa kurs inplanerad i Göteborgsregionen?

...
23.05 | 08:17

Du får gärna slänga iväg ett mail när du är på g med dessa kurser igen! Verkar intressant!
Vänligen E V

...